rebeccamellberg.blogg.se

Nu sitter jag i studentrum 0708 där jag sover numera i väntan på Heidelberg. För tillfället är jag själv och kommer förbli så tills imorgon så min värdinna är ute på något galet "festahelanattenkommahemkl10nästadag". Inte mig emot, är gärna för mig själv en stund. Personligen har jag spenderat lördagskvällen med att fram tills nu slita ihop perngarna som spenderades igår i vad som skulle kunna kategoriseras som Freiburgs dyraste nattklubb. Har precis bytt om till pyjamas och sitter i sängen med ont i fötterna efter allt spring på jobbet och funderar på: Criminal minds eller The Walking Dead? Har inte kommit fram till något än. 

 

Det känns konstigt att de flesta svenskar nu har begett sig till Sverige, inte för att jag egentligen umgicks eller saknar dem, men vissa som Tilda, Lisa och Sara kommar man att sakna här i Freiburg. Har inte velat åka tillbaka till Sverige men idag kände jag att jag ser fram emot att få träffa alla. Har saknat mina fina vänner väldigt mycket men det är inte förrän nu som det är en jobbig saknad som inte vill gå bort.

 

Eftersom jag inte har så mycket att tillägga kommer här miljöbilder från Strasbourg:

 

 Största julgranen... ever!

Nu är jag inne på sista veckan här i Freiburg. Desto närmare man kommer desto bättre känns det att få åka hem igen. Den 16:e åker jag hem och sen den 19:e flyger jag till Sverige. Ska bli skönt att vila ut lite efter Freiburg så även om den är kort ska det bli skönt med en liten "hemmaboost". Ska ju dessutom orka med att bo med föräldrar igen när jag väl kommer tillbaka till Sverige. Att komma tillbaka till Sverige känns väl okej ändå, ska jobba över julen men inte så mycket, har ledigt alla vktiga dagar, som juldagen och nyårsdagen. Jobbet i Sverige känns ännu mer deprimerande nu när man varit borta ett tag och dessutom har ett extrajobb här nere. 

 

Nu blir jag osäker på om jag skrivit det på bloggen tidigare men i vilket fall så har jag nu ett extrajobb här nere. Det är inte mycket och jag tjänar inte så bra men det är ett litet tillskott ch dessutom ett gyllene tillfälle att träna språket ännu mer. Jobbet är då som servitris på en restaurang här i Freiburg, helt okej. Svårare än vad man kan tro skulle jag vilja påstå, särskilt när jag inte alltid förstår vad som sägs. Men det börjar gå bättre nu än i allra första början i alla fall, känner mig inte lika bortkommen och konstig. 

 

Som sagt är detta sista veckan nu i Freiburg, och vi har inga lektioner. Igår var vi några som åkte till Strasbourg för att gå på den stora och omtalade julmarknaden. Blev väl inte sådär sjukligt imponerad men den var väldigt mysig och Strasbourg är väldigt vacker och ett stort plus att många där talar tyska utöver franska vilket underlättar varandet otroligt mycket. Jag skulle egentligen vilja lägga upp lite bilder därifrån men orkar inte engagera mig tillräckligt. Har kännt så om mycket på sistone. Orkar inte engagera mig. Jag gör grejer och jag fixar det som måste fixas men jag orkar inte känna någon entusiasm. Jag vet inte varför men av någon anledning känns hela Freiburg-upplevelsen som ett enda bortkastande av tid och jag känner att jag borde ha valt något annat.

 

Jag är trött på att inte göra framsteg. Trött på att aldrig veta var man ska bo de närmsta 6 månaderna. Trött på att behöva flytta och börja om. Jag är trött på människorna runt omkring mig. Jag är trött på att vara ensam. Jag är trött på att aldrig känna mig riktigt riktigt glad. Trött på att behöva lida genom varenda konversation jag har. Trött på att ha ångest inför allt möjligt. Trött på att leva.