Nu är jag inne på sista veckan här i Freiburg. Desto närmare man kommer desto bättre känns det att få åka hem igen. Den 16:e åker jag hem och sen den 19:e flyger jag till Sverige. Ska bli skönt att vila ut lite efter Freiburg så även om den är kort ska det bli skönt med en liten "hemmaboost". Ska ju dessutom orka med att bo med föräldrar igen när jag väl kommer tillbaka till Sverige. Att komma tillbaka till Sverige känns väl okej ändå, ska jobba över julen men inte så mycket, har ledigt alla vktiga dagar, som juldagen och nyårsdagen. Jobbet i Sverige känns ännu mer deprimerande nu när man varit borta ett tag och dessutom har ett extrajobb här nere.
Nu blir jag osäker på om jag skrivit det på bloggen tidigare men i vilket fall så har jag nu ett extrajobb här nere. Det är inte mycket och jag tjänar inte så bra men det är ett litet tillskott ch dessutom ett gyllene tillfälle att träna språket ännu mer. Jobbet är då som servitris på en restaurang här i Freiburg, helt okej. Svårare än vad man kan tro skulle jag vilja påstå, särskilt när jag inte alltid förstår vad som sägs. Men det börjar gå bättre nu än i allra första början i alla fall, känner mig inte lika bortkommen och konstig.
Som sagt är detta sista veckan nu i Freiburg, och vi har inga lektioner. Igår var vi några som åkte till Strasbourg för att gå på den stora och omtalade julmarknaden. Blev väl inte sådär sjukligt imponerad men den var väldigt mysig och Strasbourg är väldigt vacker och ett stort plus att många där talar tyska utöver franska vilket underlättar varandet otroligt mycket. Jag skulle egentligen vilja lägga upp lite bilder därifrån men orkar inte engagera mig tillräckligt. Har kännt så om mycket på sistone. Orkar inte engagera mig. Jag gör grejer och jag fixar det som måste fixas men jag orkar inte känna någon entusiasm. Jag vet inte varför men av någon anledning känns hela Freiburg-upplevelsen som ett enda bortkastande av tid och jag känner att jag borde ha valt något annat.
Jag är trött på att inte göra framsteg. Trött på att aldrig veta var man ska bo de närmsta 6 månaderna. Trött på att behöva flytta och börja om. Jag är trött på människorna runt omkring mig. Jag är trött på att vara ensam. Jag är trött på att aldrig känna mig riktigt riktigt glad. Trött på att behöva lida genom varenda konversation jag har. Trött på att ha ångest inför allt möjligt. Trött på att leva.
Så hur pass mycket jobb blir det på svensk mark?
Du är nog den av oss som har vågat mest. På den korta tiden vi har gått igenom sen vi lämnade gymnasiet har du åstadkommit så mycket, på egen hand! Jobba ihop pengar för att betala en kurs. Ha en egen lägenhet. Läsa två olika språk på universietsnivå. Leva i ett annat land, med ett annat språk. Det handlar inte alltid om det du åstadkommer, utan om det du går igenom. Du har så mycket erfarenhet. Allt kanske inte har blivit som du hoppas, men det gör dig klokare på vad du inte vill uppleva igen. Döm inte dina val så hårt. De var ett resultat av dina mål. Att flytta hemifrån och att plugga tyska. Och du klarade av dem! Jag vill inte påstå att det är ett slöseri med tid att följa sina drömmar <3
P.S. Vilken typ av framsteg ska man ha hunnit på 1,5 år? Pfft!